Att åka motorcykel blir allt mer populärt i Sverige. Det som lockar är framför allt känslan av frihet som det innebär att kunna susa fram på vägarna. Nästan alla kan hitta en hoj som passar deras körstil och intressen.

Det är inte billigt att ta körkort för motorcykel i Sverige, och det är heller inte billigt att försäkra sin hoj. Trots det har antalet tillryggalagda mil i mc-sadeln på de svenska vägarna ökat. Fler och fler mc-pendlar till jobbet, och fler uttrycker också ett intresse för att köpa en ny motorcykel. Kanske kan man se det som ett utslag av optimism. När tiderna blir bättre och man har mer pengar att röra sig med vill man uppleva den frihet som är svår att hitta någon annanstans än i mc-sadeln. Det märks också på att medlemsantalet ökar i många motorcykelföreningar.

Försäkringsbolaget Svedea genomför vart tredje år en undersökning via webbenkät bland sina mc-ägande kunder. 8000 kunder svarade på den senaste enkäten. Andelen som kör 500 mil eller mer om året hade ökat från 31 till 38 %, och andelen som ofta ta motorcykeln till jobbet har ökat från 13 till 19 %.

En klar majoritet av de som svarade på Svedeas enkät var män, men även bland kvinnor ökar intresset för att köra hoj. Ännu fler kvinnor skulle troligen ta mc-kort om de visste hur många olika typer av motorcyklar det finns.

Det finns många olika typer av motorcyklar. Det gör att nästan vem som helst kan hitta en hoj som passar. Några av de populäraste motorcykeltyperna är:

Caféracer – en standardhoj som har modifierats så att det går att tävla på den. I utseendet liknar även de mest moderna modellerna MotoGP-cyklarna från 60-talet. Detta innebär låga styren, tillbakaflyttade fotpinnar, ensitsig sadel med ankstjärt och fördjupningar i bränsletanken för att minska luftmotståndet från förarens knän. Alla dessa modifieringar ger en snabbare hoj, på bekostnad av en minska komfort. Motorcykeltypen utvecklades troligen när skinnknuttar i bl.a. Storbritannien tävlade i att köra mellan olika caféer.

Trial är kanske mer en sport än en typ av motorcykel, men den körs på speciella hojar som håller på att bli mer populära även i andra sammanhang, inte minst eftersom de är utmärkta träningsredskap för den som tävlar i någon annan mc-gren, som motocross eller bankörning. En trialcykel utmärks av att den är byggd för att köras stående, och den har därför ingen sadel. Över huvud taget har all onödig vikt skalats bort.

Endurocyklar är byggda för att köras i terrängen, men många av dem har den extrautrustning som krävs för att de ska kunna köras också på vanliga vägar. Det beror på att vikt inte är ett bekymmer i enduro, en sport som körs över långa avstånd och där hållbarhet och driftsäkerhet därför är prioriterade egenskaper. Det är därför inte ovanligt att endurohojar har mer avancerade avgassystem, med mer ljuddämpning, än andra motorcyklar byggda för att köras i terräng.